Hållbar utveckling - vad är det?

Ända sedan FNs ”Brundtlandrapport” kom ut 1987 har begreppen uthållig eller hållbar utveckling använts för att beteckna ett alternativ och en lösning till de stora problem som mänskligheten brottas med: miljöproblem, fattigdom, befolkningstillväxt, växande klyftor, förtryck och ojämlikhet av olika slag. På världstoppmötet i Rio de Janeiro 1992 skrev världens ledare under ett dokument som kallas Agenda 21 (dagordning för det tjugoförsta århundradet). Med denna som utgångspunkt har ideella organisationer, kommuner, företag och myndigheter över hela världen arbetat i över tio år med att bana vägen för en hållbar utveckling. Ännu är bara de första stegen tagna.

Styrkan i begreppet är att många har kunnat samlas kring det. Men ganska snart har vi också upptäckt att det finns vitt skilda tolkningar av hur en hållbar utveckling ser ut, hur vi kommer dit och vilka frågor som är viktigast.

Den officiella svenska uppfattningen har varit att den centrala utmaningen för Sverige är att uppnå ekologisk hållbarhet. De sociala och ekonomiska utmaningarna som finns med i Agenda 21 (bl a , demokrati, jämställdhet, fördelningsfrågor, barnperspektiv och minoritetsbefolkningars rättigheter) har den svenska regeringen ansett inte gäller Sverige utan främst andra länder. Detta har gjort att Agenda 21 i Sverige felaktigt har uppfattats som en ”miljöagenda”. Hos människor som arbetar praktiskt med att försöka förverkliga Agenda 21 har perspektiven däremot vidgats för varje år som gått.

För mig innebär ordet hållbar utveckling framför allt en påminnelse om att allt hänger samman. Det är just sambanden mellan exempelvis miljö – ekonomi – livskvalitet – demokrati som gör det så spännande att arbeta med hållbar utveckling. När vi förstår de bakomliggande mönstren kan vi också hitta de lösningar som löser många problem samtidigt!

Hållbar utveckling är också en attityd. När vi lär oss mer om globala överlevnadsproblem, orättvisor och systematiska brott mot mänskliga rättigheter är det lätt att tappa andan. Våra psyken har olika sätt att hantera obehaglig information på. En del blundar och pratar bort problemen, andra blir arga, andra cyniska, andra uppgivna. Begreppet hållbar utveckling är en inbjudan till oss alla att ”andas in” verkligheten sådan den faktiskt är och i våra hjärtan omvandla det som smärtar, framstår som skrämmande eller upprörande i konstruktiv handling. Var och en på sitt eget sätt.

Allt hänger samman, men hur?

För mig är nedanstående bild ett sätt att skapa överblick.
 

Individ		System
Den existentiella människan		"Existensen"
Den sociala människan		Sociala system
Den biologiska människan		Biologiska system

Vi börjar längst ner.

Människor är biologiska varelser. Som sådana är vi i varje ögonblick beroende av det omgivande ekosystemet. Vi behöver luft, vatten, näring och är beroende av omgivande temperatur, luftfuktighet, ljus och mörker. Ekosystemen erbjuder oss dagligen, och helt gratis, oersättliga tjänster: mikroorganismerna omvandlar våra restprodukter till byggstenar för nytt liv, finstämda processer reglerar klimatet och det ständigt cirkulerande vattnet renas för att åter bli drickbart. Växternas gröna blad har en central roll; den unika förmågan att omvandla det ständigt flödande solljuset till för oss tillgängliga kolhydrater samtidigt som de omvandlar den för oss värdelösa koldioxiden till livsviktigt syre. Förutsättningen för att detta fantastiska samspel ska kunna fortsätta är att vi människor förstår och respekterar naturens villkor som ram för våra aktiviteter.

Vi är också sociala varelser. Som sådana har vi behov av identitet, respekt, delaktighet och skapande. Vi behöver både frihet och tillhörighet, både särart och gemenskap, både avskildhet och närhet. Vi är både lika och olika. När vi tittar på hållbarheten hos sociala system kan ett sätt vara att utgå från grundläggande mänskliga behov och se hur de möts: Vilket utrymme ger vi varandra (globalt och lokalt) att leva, att bli respekterade, att utveckla vår fulla potential, att vara med i gemenskapen, att påverka riktningen?

Till skillnad från ekosystemen som skapat människan så är det människan som skapat de sociala systemen. Vi har skapat (och vi återskapar dagligen!) kulturella beteenden, social rangordning, ekonomiska och politiska system. Därför finns nyckeln till förändring av de sociala systemen i människor själva. Detta är en viktig skillnad från ekosystemen vars grundläggande spelregler är icke förhandlingsbara naturlagar.

Ibland nöjer man sig med att peka på miljö- och rättvisefrågor och menar att detta är vad hållbar utveckling rymmer. Det är sant att såväl Brundtlandrapporten som Agenda 21 har sin tyngdpunkt här. Men utan tvekan är det så att när man på allvar tar in den icke-hållbara utveckling som vi fortfarande lever i så väcks existentiella frågor. Vad är meningen med detta? Är världen ond eller god? Vem är jag i det stora hela? Vad spelar det för roll vad jag gör? Vilket ansvar har jag? Vad är det ytterst som gör livet värt att leva? Min upplevelse är att så länge de existentiella frågorna står utanför samtalet om hållbar utveckling så står vi och stampar. Det är från den existentiella nivån som synvändor och den långsiktiga kraften till förändring kan komma. När vi går bortom våra oändliga önskelistor, och för den delen också våra ändlösa ”måstelistor”, när vi kan känna förundran, skönhet, mening och förbundenhet med hela det stora mysteriet som vi är en del av och som innefattar allt… då öppnas dörren till att handla konstruktivt och nyskapande för en hållbar utveckling.

”När man ska lösa ett problem kan man inte tänka likadant som man gjorde då man skapade det”, har Albert Einstein sagt. Självklart. Ändå är detta vad vi ofta gör. Att lösa nya uppgifter på ett gammalt sätt är ju mycket lättare än att lösa gamla uppgifter på ett nytt sätt! För att bli framgångsrika i arbetet med hållbar utveckling behöver vi därför fästa stor uppmärksamhet vid HUR vi gör det vi gör. Det är detta som kallas processkunskap. I Agenda 21 förordas ”deltagande processer” där många människor involveras och skapar en rörelse ”nerifrån och upp”. Mycket arbete har startats i den här andan. Men att verkligen få deltagande processer att hända kräver ett nytt sätt att tänka och göra. En nyckel är det sätt på vilket vi inbjuder till, planerar och genomför möten.

Hillevi Helmfrid

Hållbar utveckling - Process & Perspektiv

Gårdspånga 155
598 94 Vimmerby

tel & fax
0492-70064

HUPP@hillevihelmfrid.com
www.hillevihelmfrid.com